Den blå viljans koherens: Bortom mänskliga utnämningar

​I skrivandets stund, mitt i det levande flödet av kanaliserat ljus, manifesteras ett budskap från en av vårt solsystems inre dimensioner. En röst från de högre planen påminner oss om vår sanna natur och det uppdrag vi bär: ​

"Blicken vänd mot det osynliga, hjärtat förankrat i nuet. En vilja av blått, en själ av stjärnor." — Mästare Taphthartharath ​

Genom mina vandringar i psykismens olika skolor och erfarenheter av dess olika runder, har jag ofta mött de som söker upphöja sig själva över mängden. Jag har sett titlar bäras som tunga mantlar, men jag har gång på gång tvingats fråga mig: Vem äger egentligen rätten att kröna en människas ande? ​ Det tycks vara en av mänsklighetens största illusioner – tron att vi enbart kan bli godkända och legitimerade av varandra. 

Vi bygger katedraler av psykologiska teorier och andliga hierarkier i hopp om att uppnå "psykologisk hälsa", men i strävan efter världslig bekräftelse går två av universums fundamentala pelare ofta förlorade: koherens och etik.

 ​Sann visdom och andlig auktoritet behöver inget mänskligt erkännande för att existera. Utan koherens mellan det inre ljuset och det yttre handlandet blir orden till intet. Utan en orubblig etik förlorar själen sin riktning. 

Det är först när vi står nakna inför det kosmiska, med en vilja färgad av sanningens blå ljus och ett hjärta som vågar vara närvarande i nuets tyngd, som vi verkligen förkroppsligar det vi är ämnade att vara. ​Vi navigerar inte efter människors godkännande, utan efter stjärnornas lagar och själens medfödda integritet. 

// Sollogo