När systemet knackar på dörren: Om broschyrer och Kristusmedvetande

​Det knackade på dörren häromdagen. Utanför fönstret stod en äldre man. Han beklagade att han kom olämpligt, men sträckte fram en broschyr med högerhanden. Hans budskap var tydligt: detta var ett sätt att "damnansmuta" mig med Jesus i dessa svåra tider. Han representerade JW. ​Jag visste naturligtvis vad förkortningen stod för, men jag ville höra honom bekräfta det själv. – "JW står för?" frågade jag. Han tittade upp som hastigast och sa:

 "Jehovas vittnen." ​ Där och då ställde jag den fråga som inget trossystem med färdiga mallar kan besvara: "På vilket vis kan ni övertyga varje människa om att de kommer i kontakt med Jesus? 

På vilket sätt avgör ni att individen har vandrat genom individualism, dualism och slutligen identifikation?" ​Sanningen är att genomsnittet av befolkningen befinner sig i de första stadierna – individualismen och dualismen. Innan människan har vandrat den stigen och utvecklat sin egen förmåga, finns ingen reell förutsättning för den kontakt de pratar om. ​

Andlig mognad kan inte delas ut i en broschyr. Om folk verkligen hade utvecklat sitt Kristusmedvetande, så hade det knappast suttit fast i en organisation som Jehovas Vittnen – eller i något annat system som bygger på att en ledning tänker åt individen. Kristusmedvetande handlar om suveränitet, inte om att passa in i en kollektiv mall. ​ När vi tillåter oss att "damnansmutas" (förvandlas) genom yttre tryck, förlorar vi vår egen stråle. Det stora uppvaknandet handlar inte om att hitta rätt förening, utan om att våga stå i den identifikationen som kräver att man har gått hela vägen själv.

Sollogo.