Vattumannens gryning- När medvetandet ockuperar materian

​♒︎ Vattumannens gryning:

Vi befinner oss inte i världens undergång, utan i slutet av en lång sömn. Under tusentals år har mänskligheten navigerat efter yttre stjärnor, men nu har den kosmiska pendeln svängt. Vi lämnar en era av blind tro och kliver in i en tid av direkt vetande. ​Från tro till laboratoriearbete ​.

Den tid som nu dör (Fiskarnas tidsålder) byggdes på hierarkier, dogmer och behovet av en yttre frälsare. Det var en tid där vi ombad att tro istället för att veta. Men Vattumannen bär inte på en gud att tillbe; han bär på vattenkrukan – symbolen för kunskap som hälls ut över mänskligheten för att drickas direkt.

 ​I det nya medvetandet finns inga mellanhänder. Sanningen hittas inte i gamla sammanslutningar eller genom rituell manipulation, utan i det egna laboratoriet. Det är där, i mötet mellan din biologi och din vilja, som den nya psykologin föds. ​

Materians minoritet och det osynliga fältet ​Vi har fått lära oss att det vi kan se och ta på är allt som finns. Men sanningen är att den fysiska materian bara utgör en bråkdel av universum. Resten är det "osynliga" fältet – den energi och det medvetande som faktiskt styr formen. ​ Att vakna i Vattumannens tid innebär att sluta missta den lilla skärvan av materia för hela verkligheten. Vi måste börja navigera i de resterande 95 procenten. 

Det är där den högre telepatin sker, det är där vi ser de eteriska fälten i skogen, och det är där vi förstår hur en tanke kan påverka en körtel. ​Den inre uppståndelsen ​Det som ofta kallas för "tidens slut" i gamla skrifter är i själva verket slutet på det omedvetna livet. Uppståndelse handlar inte om att lämna kroppen, utan om att låta medvetandet ockupera kroppen helt och hållet. ​Detta är den sanna alkemin: ​

Att möta sin egen skugga utan att blunda. ​Att rensa bort de svarta dimmorna av projiceringar och rädsla. ​Att låta den "Blå viljan" bli ryggraden i ens existens.

 ​Ensamheten som ett val ​.

Vattumannens tid bär på en paradox: vi är alla sammanlänkade, men vi måste stå absolut ensamma i vår sanning. Den tysta separationen från gamla miljöer och människor som dränerar energi är inte ett straff, det är en nödvändighet för att kunna hålla en ren frekvens. ​

Vi söker inte längre gruppens bekräftelse. Vi söker den inre auktoritet som bara kommer genom disciplin och uthållighet under tidens tryck. ​Vad vi kan förvänta oss.

​Vattumannens tidsålder lovar inte bekvämlighet, den erbjuder klarhet. Strukturer som byggts på lögner kommer att fortsätta spricka. Masker kommer att falla. För den som har förberett sitt inre laboratorium är detta en befrielse.

 För den som klamrar sig fast vid det gamla systemet av säkerhet och manipulation, kommer det kännas som en storm.

 ​Detta är tidens skifte. Det är dags att bära fram det nya vattnet.

// Sollogo