Arkivstudie: Själens kontinuitet och rädslan för att glömma

​I min forskning om den högre visdomen återvänder jag ofta till hur det mänskliga medvetandet brottas med begreppet kontinuitet. 

Hur bevarar vi essensen av det vi lärt oss när vi rör oss mellan olika livsformer? För den som är djupt insatt i själslig utveckling är detta inte bara en teoretisk fråga, utan en fundamental oro för förlusten av den inre kompass man mödosamt arbetat upp. ​

För omkring 19 år sedan, när jag befann mig i en annan fas av min egen resa och arbetade med att förbereda bussar – de rullande hotellen för artister på turné – ställdes jag inför en händelse som illustrerar just detta dilemma. ​

Det var en tid då jag stod med ena foten i en konkret, fysisk verklighet och den andra i en visdom som jag ännu inte fullt ut integrerat som den livsväg jag följer idag. På verkstadsgolvet, mitt bland metall och tekniska förberedelser, uppstod ett samtal som blottade en av de djupaste mänskliga farhågorna. ​

En kollega närmade sig mig och delade sina tankar om sin egen inre upplevelse, och frågade om jag någonsin burit på rädslor eller funderingar som avvikit från normen. ​

Mitt svar var lika ärligt som det var existentiellt: 

Min rädsla handlade aldrig om dödens process i sig, utan om nästa livs skepnad. Jag bar på en intensiv ångest inför risken att födas in i en ny existens och där sakna den försiktighet och vaksamhet som jag i detta liv lärt mig är nödvändig för att navigera världen. 

Hur garanterar man att den visdom man förvärvat följer med som en intakt spärr mot att leva vårdslöst? ​

Min kollega betraktade mig länge, förvånad över att någon bar på sådana tankar, och svarade:

 "Men herregud, det där var verkligen konstiga tankar – jag som tyckte mina egna var konstiga."

Ur ett högre perspektiv är detta samtal intressant. Det visar på hur vi, även när vi befinner oss i roller som "doorman" eller tekniker, bär på en medvetenhet som sträcker sig långt utanför den fysiska arbetsplatsen. 

Det var en tid då jag utforskade min egen "Blå vilja", och den rädslan jag kände var i själva verket en början på en djupare förståelse för hur själen förvaltar sin erfarenhet genom tidens alla skiften.

// Sollogo