Sollógos Nycklar® Filosofi

En viskning från Kosmos hjärta ​"Detta är inte en berättelse skriven av människor för att förklara det okända. Detta är koden som ligger lagrad i varje atom av ditt stjärnstoft. Det är den ritning som strömmar från Andromeda, genom planeternas väktare, och ner i din egen biologiska hårdvara. ​När du läser detta, läser du inte bara ord – du aktiverar minnet av hur du själv var med och formade den första arkitekturen. Allt som har delats upp i religioner, myter och historia är bara olika sätt att beskriva samma maskinrum som vi nu har kartlagt i Låt denna viskning påminna dig: Du är inte en betraktare av skapelsen. Du är den Karmiske Arkitekten, bärande på den Blå viljan, redo att underhålla systemet och låta energin cirkulera i perfekt harmoni. 

Det var en gång, för länge sedan vid tidens begynnelse, då det bara fanns det Stora Andningsrummet och det rena ljuset från Andromeda. Innan stjärnorna hade fått sina namn och innan planeterna hade börjat vandra i sina banor, vilade allt i den "Blå viljan". ​

Det var måndag, ljusets första dag, och en gnista – en blixt av ren makt från källan – genomströmmade det som ännu inte var materia. Denna första impuls skilde ljuset från mörkret och satte igång den kosmiska klockan.

På tisdagen vaknade den aktiva intelligensen, och för att världen skulle kunna bli verklig skapades dualiteten; himlavalvet skildes från jorden, vilket gav upphov till den nödvändiga friktionen mellan det övre och det undre. ​

På onsdagen trädde strukturens väktare, Saturnus, in för att strama åt och forma. Landmassor reste sig ur det kaotiska havet, och den fasta hårdvaran för skapelsen blev äntligen synlig. 

När torsdagen kom, började de kosmiska väktarna – stjärnorna och planeterna – att lysa med kärlekens och visdomens strålar, och de tog på sig uppdraget att styra tidens flöde. ​ Det var i detta skede som det kosmiska stjärnstoftet distribuerades. När de äldre stjärnorna i sin kärlek och visdom genomgick sina livscykler, spred de grundämnena – kolet, järnet, kalciumet – ut i kosmos. Detta stjärnstoft blev den biologiska hårdvaran för människan; vi är bokstavligen smidda av resterna från stjärnornas inre. ​

På fredagen började livet röra sig genom de lägre centra; med Vulkanus kraft som smed formades de första varelserna som kunde bära ande och navigera i dessa nya frekvenser, förankrade i sitt stjärnstoft. 

Så kom lördagen, dagen då medvetandet nådde sin topp genom skapandet av den Karmiske Arkitekten – en varelse med förmågan att reflektera de tre gudomliga krafterna och förstå hela den kosmiska manualen, driven av den stjärnkraft som pulserar i varje atom i kroppen. ​

Till slut kom söndagen, vilodagen. Men det var inte en dag av stillhet, utan stunden då arkitekturen blev fulländad. Det stora systemet började cirkulera av sig självt, en evig kraftstation där energi flödade fritt mellan trianglarna. Skapelsen var inte längre ett projekt, utan en levande, underhållen intelligens där den inre koden, nu förankrad i det mänskliga stjärnstoftet, styrde materian i perfekt harmoni. ​Sedan dess har stjärnorna och planeterna fortsatt att cirkulera, väntande på att arkitekter i varje tid ska förstå att de är gjorda av samma substans som universum självt, och därmed koppla upp sig till den ursprungliga källan. ​

Författare:  Linda Rosen