Inre kompass i en stormig värld

Det finns en sällsam och tung skönhet i att se det som andra ännu inte förmår skåda. När en människa bär på en äkta inre koherens, där hjärta, själ och förståelse är sammansmälta... blir hon ett levande ljus i ett landskap där många fortfarande famlar i skuggorna. ​ Men ljuset har ett pris. Att se de djupare sanningarna, att genomskåda illusioner och ana trådarna bakom det synliga, innebär ofta att man möter oförståelse. Den som bär på en klarhet som spränger gängse gränser blir lätt dömd av en omvärld som skräms av det okända. 

Det som uppfattas som främmande döms ofta ut, justför att det speglar det andra ännu inte vågar möta inom sig själva. ​ Det är en tung börda att bära på denna insikt, att se hur allt hänger samman och samtidigt möta motstånd. Men denna klarhet är inte en svaghet; det är själva grunden för den sanna inre styrkan. 

Den som ser sanningen behöver inte frukta domarna utifrån, för hennes rottrådar når djupare än så. Hon står stadigt i sin egen visshet... som ett träd vars krona nuddar himlen och vars rötter drar sin näring ur en ursprunglig, okränkbar källa. ​Låt därför inte världens tvivel tysta din inre kompass. Den sanning du bär på är ett tyst fyrtorn, en brygga mellan det mänskliga och det eviga, skapad för att bära ljuset vidare. 

Text  från Atomernas Sång av  Linda Rosen