Mineralrikets tysta väktare: En lektion i varseblivning

Att vandra i skogen är att träda in i en värld där det fysiska och det subtila möts. Ofta betraktar vi naturen med våra fem sinnen och ser en stilla plats, men för den som tränat sitt inre – sitt mentala, känslomässiga och fysiska eterplan – är skogen en pulserande, kommunicerande verklighet. ​

Detta är berättelsen om en morgon 2017, då slöjan mellan världarna tunnade ut. ​

Det var en tidig höstdag. Luften var mättad av en säregen mystik; dimman vilade tätt mellan träden, och stämningen var dynamisk, nästan elektrisk. Jag vandrade längs en slingrande stig med min hund, som plötsligt ändrade sitt beteende. Istället för att följa efter mig, rörde han sig med en energi av ren lycka och frihet i skogssnåret bredvid stigen, som om han lekte med något osynligt. ​

Jag stannade upp. Jag kände en närvaro så stark att den inte gick att ignorera. Det var som om luften i sig blev tätare, och en tydlig impuls nådde mig: "Akta dig, jag har bråttom." ​Med en naturlig respekt klev jag åt sidan. I det ögonblicket blev den subtila världen synlig för mig. Längs marken såg jag en grå, suddig gestalt passera. Den rörde sig långsamt, som om den vägde tungt mot det eteriska rummet, och den utstrålade en alldeles egen värdighet. 

Min hund lekte i närheten, och i ett kort, ordlöst ögonblick kände jag hur väsendet tog farväl av honom – en enkel kommunikation av att tiden inte räckte till för mer lek. ​ Det var då de högre sade åt mig att ta upp mobilen och ta ett foto. När jag senare såg fotografiet jag tog i stunden, framträdde konturerna av det jag mött: en gestalt som påminde om de varelser vi lärt känna genom folkloristisk berättartradition – en väktare av skogens dolda liv. ​Detta möte var inte en slump, utan ett resultat av att eterkroppen börjat reagera på impulser från de högre planen. 

Att utveckla sin etersyn innebär att gå bortom den rena känslan och istället nå en klar varseblivning. Det kräver en medvetenhetsexpansion genom de fyra skolorna – mineral-, växt-, djur- och människans psyke – för att kunna förstå och tillämpa de krafter som verkar i vår närhet. ​ Många stannar vid en diffus känsla av stämning i skogen. Men den som vågar öppna upp sitt medvetande fullt ut, ser att skogen inte är tom. Den är befolkad av krafter som existerar i sitt eget tempo, oberoende av oss. Att kunna se detta kräver inte bara ett öppet hjärta, utan en ödmjukhet inför att vi delar vår värld med existenser som kräver vår respekt, vårt utrymme och vår tysta närvaro. ​När vi utvecklar vår etersyn, slutar vi vara passiva åskådare. Vi blir deltagare i en levande, mångdimensionell värld. Det är här vi finner skillnaden mellan att bara känna en stämning och att verkligen förstå de krafter som verkar i vår närhet. Genom att studera och expandera medvetandet genom de fyra  skolorna – mineral, växt, djur och människa – bygger vi den nödvändiga grunden för vår egen utveckling. ​Men för att stiga vidare in i de högre dimensionerna räcker det inte med att bara se eller förstå. Människan behöver nå en medvetenhetsexpansion som leder till det vi kallar Kristusmedvetande eller Lotusmedvetande. Det är först när detta medvetande är utvecklat som människan har den inre mognad och den etiska renhet som krävs för att tillämpa de krafter som finns i de absoluta höjderna av de subtila planen. Det är en visdom som kräver mer än bara etersyn – den kräver en fullständig förvandling av själva kärnan i vårt väsen.

// Sollogo