Minsta motståndets väg för människan i horisontell tid.

​Som coach är mitt mål traditionellt sett att ge klienterna de verktyg som krävs för att de själva ska kunna utföra uppgifter, till exempel att skriva ett eget CV. 

Branschen präglas dock av skilda tillvägagångssätt. En rättvis och principfast metod visar sig ofta vara det mest hållbara konceptet i längden. ​Vissa rådgivare väljer att skriva CV:n eller ansöka till utbildningar direkt åt deltagarna. Sådana kortsiktiga lösningar riskerar att bidra till en utveckling där individer blir beroende och saknar verktyg för att själva navigera i arbetslivet. Genom att ställa krav och rusta människor för egenmakt skapas långsiktigt hållbara resultat. ​Det där med att ta minsta motståndets väg är nog inte min melodi, varken för andra eller för mig själv. Jag brukar ofta ge mig ut med kameran, fota och sedan experimentera med olika verktyg för att skapa något nytt. ​Det är lustigt hur livet snurrar. 

När jag läste till marknadsassistent 2011 svor jag på att aldrig någonsin arbeta med det digitala. Sanningen är att den enda anledningen till att jag utbildade mig då var för att få en stabil grund i företagsekonomi, arkivering och administration. ​

Men så händer det oväntade. ​Idag ringde en arbetsgivare och frågade om jag kunde tänka mig att börja jobba hos dem, inom en helt ny bransch som varken rör HR, administration eller rollen som terapeut. Först slog rädslan till, den där pulserande känslan av det okända. Men jag har tackat ja till ett möte, och sedan får vi helt enkelt se vilken bild som växer fram.

Innerst inne vet jag att jag är en person som ställer höga krav på utveckling. När jag väl har lärt mig något och bemästrat det, infinner sig en rastlöshet. Jag har svårt att stå ut med att stanna på samma ställe i en evighet, jag behöver nya horisonter för att hålla lågan vid liv. Det lustiga är att i min horoskopskarta står det att jag i mitt liv kommer behöva skapa min egna yrkesroll.