Att förstå det oförklarliga – Vägen från intryck till sanning

Människan har en tendens att vilja ha snabba svar. Vi vill kategorisera, döma och tro på det första vi får till oss. Men sann insikt fungerar sällan som en blixt från klar himmel – det är en process som går i led. Först utvecklar vi medvetenhet, sedan intellekt och till sist intuition. Det är när intuitionen har fått mogna och nått en högre kvalitet som vi kan skörda en högre sanning.

​Kedjan av bevis

För mig började det som en serie led som krävde att jag klev ut ur min bekvämlighetszon:

Rösten: En vägledning om att utomjordiska energier fanns på platsen. ​

Djurets instinkt: Min hund som vägrade beträda den specifika platsen i trädgården – han kände av frekvensen långt innan jag gjorde det. ​Bekräftelsen: En energirensare kom hem till mig och pekade ut exakt samma punkt i trädgården, utan att jag hade nämnt ett ord. ​

Observationen: Jag såg ett grönskimrande väsen i trädgården. Mitt intellekt försökte ignorera det, men bilden bestod. ​

Erfarenheten: Som utlovat kom varelsen till min sängkant den natten. Samtidigt som jag famlade efter lampknappen och ropade på min sambo i ren rädsla, infann sig också ett djupt inre lugn – vissheten om att jag inte var i fara. ​ 

Något senare ropade min son från sitt rum. Han hade upplevt samma sak, men för honom var det en vacker syn av regnbågens alla färger, helt utan rädsla. När jag gick ner till min sambo för att fråga varför han inte kommit för att rädda mig när jag skrek för mitt liv, svarade han: "Jag har inte hört att du skrek.

Att leva i olika frekvenser ​

Detta blev bekräftelsen på hur vi upplever sanningen olika. Att min sambo inte hörde mig är inte ett bevis på att det inte hände, utan att vi befinner oss på olika frekvenser. Min rädsla var intellektets sista försvar, men när den lagt sig insåg jag att det vi upplevde inte var en yttre fara, utan en del av en större verklighet. ​

För att nå den sanna förståelsen krävs tålamod i de tre stegen: ​

Medvetenhet: Att notera det som sker utan att genast döma.

Intellekt: Att våga ställa frågor och bearbeta informationen även när den utmanar vår världsbild. ​Intuition: När den når sin högsta kvalitet, slutar den vara ett eko av vår egen rädsla. Då börjar vi faktiskt höra devorna – vi kan börja urskilja universums geometri i toner. ​

När vi slutar jaga svaren och tillåter dem att mogna, inser vi att det som först verkade främmande bara var en frekvens vi ännu inte lärt oss att lyssna på. 

När vi väl lär oss att höra tonerna bakom formen, faller allting på plats. Då blir världen inte bara en plats av kaos, utan en plats där varje varelse och varje händelse har sin givna plats i en större, matematisk och vacker helhet.