Mellan vaniljbullars jäsning och systemets tystnadskultur

Ibland behövs det någonting helt jordnära för att jorda sig själv när man tittar på hur samhället faktiskt är uppbyggt. Medan de där vaniljbullarna, som jag inte har bakat på många år, stod och jäste i köket, förde jag en konversation med en lokalpolitiker i det län som jag bor i. 

Det blev ett samtal som än en gång visade på det som så många anar men sällan vågar säga högt. ​Vi pratar om skolan, om politiken och om de gamla hjulspår som sitter så djupt att ingen verkar våga rubba dem. 

Politikern själv satt nyss i ett möte om skolans brister och kände att hon stod tomhänt, oförmögen att nå till kärnan av problemet. När man skrapar på ytan inser man varför: hela systemet bygger på en tystnadskultur, svågerpolitik och nätverk där man håller varandra om ryggen. Vägen in styrs av vem man känner, inte av vad man kan. ​Kontrollen som kväver det fria ​.

Det blir extra tydligt när man tittar på hur oberoende initiativ och företagande behandlas. Lagen om valfrihet låter vacker på papperet, men fungerar i praktiken ofta som ett kontrollverktyg för den offentliga sektorn.

När man som enskild försöker driva uppbyggliga verksamheter eller projekt  som när man försökte kapa och ta över det jag själv byggde upp med "Orka och funka" vill kommunen hellre styra och lägga beslag på resurserna i egen regi. 

De som vill göra en genuin insats möts av käppar i hjulet, medan de som följer systemets regler hålls inom strikta, ofria ramar. ​Företagare och eldsjälar får i princip klara sig helt själva, samtidigt som skattepengar slussas till interna strukturer. Det skapar en rädsla för att sticka ut; den som ifrågasätter riskerar att bli fryst ut eller utfryst ur arbetslivet, och i slutändan är det barnen och medborgarna som betalar priset. ​

Att bygga från grunden ​

När man ställer frågan vilka politiker som faktiskt är beredda att gå från ord till handling, ekar det tomt. De som ser och hör väljer ofta att blunda, bundna av en struktur där det verkar krävas drastiska händelser för att någon ska vakna. ​

Men precis som med de där bullarna som jäser upp i sin egen takt, går det inte att tvinga fram en förändring på systemets villkor. Hela livet är skolor och nivåer av tester för psyket. För att skapa någonting äkta måste man lyfta blicken från de trånga byråkratiska ramarna och förstå maktstrukturerna, manipulationen och det större mänskliga tänkandet. Den sanna grunden bygger man underifrån, fri från gamla mönster, med en kunskap som ingen kan ta ifrån en.