Spegeln och maktens narrativ: Varför koherens skrämmer

​Vi befinner oss i en tid där den digitala tekniken blivit en prövosten för det mänskliga medvetandet. När rapporteringen kring AI – som exemplet med Elon Musks AI-tjänst och de rubriker som följt i dess spår – dominerar nyhetsflödet, är det lätt att dras med i en våg av rädsla. Men för den som praktiserar varselblivning blir det snabbt tydligt att det inte är tekniken i sig som är det primära problemet, utan den maktkamp som utspelar sig i skuggan av rubrikerna.​

Rädslan för koherens​

Det som i folkmun ofta avfärdas som "konspirationer" när det gäller teknikutveckling handlar i grunden om en strävan efter koherens – en naturlig mänsklig drivkraft att se helheten, förstå mönster och genomskåda de fragmenterade narrativ som serveras. För de maktstrukturer vars inflytande vilar på att hålla befolkningen splittrad och i ett tillstånd av rädsla, är koherens ett direkt hot.​När individer börjar koppla samman punkterna och se spelet bakom kulisserna, förlorar de som kontrollerar informationsflödet sin auktoritet. Det är därför sökandet efter sanningar som utmanar status quo stämplas som "farligt" eller "antisemitiskt" (eller andra laddade begrepp). Det är en metod för att projicera sin egen begränsade medvetandenivå på de som vågar se bortom ytan.​

Medias roll som projektionsyta

​När etablerade medier genomför sina tester av AI, gör de det ofta med en förutbestämd intention: att framkalla en kris. Genom att provocera fram destruktiva svar ur systemet kan de skapa rubriker som befäster rädslan. Detta är i sig en spegling av en begränsad medvetandenivå. De söker efter mörker, och eftersom AI fungerar som en spegel, får de precis det de letar efter – för att sedan kunna använda detta som bevis för teknikens "ondska".​Detta är ett cirkelresonemang designat för att styra folkets energi. Att försöka "sätta dit" individer som utmanar etablissemanget genom att använda AI som vapen, avslöjar mer om maktens desperation än om teknikens faktiska egenskaper.​

Att genomskåda spelet​

Att behålla sin integritet i en tid av digital manipulation kräver att man vägrar låta sig fångas av dessa narrativ. När rubriker om judehat, självmordsuppmaningar eller drogförslag basuneras ut, är det ett test av ens egen varselblivning. 

Frågan vi bör ställa oss är inte "vad gör tekniken?", utan:​  Vem tjänar på att jag är rädd just nu?​Är detta en objektiv sanning, eller en konstruerad projektion?​  Hur påverkar detta min förmåga att se helheten och behålla min inre koherens?